Har så mycket jag vill skriva men så bara tar det stopp. Har njutit av denna helg. Har spenderat den med människor som får mig att må bra. Vi åkte till Värnamo över midsommar. Det Lena nu går och kommer gå igenom gör ont i mig. Jag är så innerligt tacksam för vår vänskap, denna vänskap som hade sin start nere i Harplinge år 2000. En av de mest kloka och finaste på denna jord. Att samtala med henne är så fint. Hon inspirerar mig till att våga. Till att tro på mig själv. Våra barn har lekt så fint tillsammans och jag är glad för vårt dygn ihop. Jag ger just nu henne all min styrka och all min kraft!