Jag tror många ser mig som en stark tjej. Och jag är beredd att hålla med. Jag måste vara stark, hålla huvudet över ytan osv för att vår familj ska funka. Jag är stark. Men just nu faller jag. Ni är många som vet hur jag lägger timmar på träning, förberedelser av mat, planering. Jag mår bra av det. Jag mår bra av att svettas, äta bra och dricka vatten istället för cola. Men ver ni, det är rent för jävligt att jobba på i motvind hela tiden. För det är ju det jag gör. Det spelar ingen roll hur många plankor, crunches, armhävningar på tå, knäböj, intervallöp, KB-svingar jag gör. Jag ser precis ut som för två år sen. Och nu tänker jag fan skylla på denna jävla sjukdom. Det är skit. Folk säger prova någon annan tröning. Jag provar. Ät lite mer så, mindre si. Jag provar. Men nej, inte ett skit händer. Och orken till att ringa läkaren finns inte, vad ska jag säga? Det är ju hon som sagt åt mig att medicineringen inte påverkar mina träningsresultat. Jag har börjat tvivla. Jsg är ledsen. Jag känner mig ensam.