Dränerad på energi

Vill verkligen inte att helgen ska vara över. Min kropp och knopp hade behövt en ledig dag till för att vila. Har dragits med något som rubbar allmäntillståndet de senaste veckorna. Inte kännt mig helt 100. Tömd på energi. Tanken på att svettas och ta i har legat på hatthyllan. Förhoppningsvis vaknar jag med en piggare känsla imorgon. 
.
Idag hade vi en lugn förmiddag hemma, sen bio och efter det lekparkshäng med kompisar. Det var mysigt att få några timmar med prat om livet undertiden kidsen lekte. 

Morgonmys

Vi är ganska nyss vakna här, jag har som alltid haft ganska jobbig natt mellan fredag-lördag. Förstår inte varför just den natten sällan låter mig sova ordentligt? Huvudvärken är här precis som de senaste veckorna. Vaknar ofta under natten av att huvudet värker och sen sitter det u till efter frukost. Ibland längre in på dagen. Det påverkar såklart mig.
Efter frukost åker vi med buss till Mariebo för att där möta Hana och vidare färd mot Skövde och badhus. Vi har aldrig varit där tidigare så det ska bli himla skoj!
.
Som en del av er vet fick mamma en hjärtinfarkt (tror läkaren iaf då alla symptom påvisade detta men prover såg normala ut?) för några veckor sen. Som om inte det vore nog har det nu konstaterats att hon har elakartad hudcancer, malignt melanom. Så nästa fredag ska hon sövas för att de ska kunna skära bort ännu mer i benet samt gå in i lymfkörtlar i ljumsken. Se om cancern spridit sig uppåt och till fler ställen i kroppen. Är så imponerad av mamma som med all denna skit orkar/ är så positiv! Jag som vanligtvis tänker katastroftankar har ändå lyckats smittas lite av hennes positivitet. Heja mami och heja vården! 

Skola

Det är mycket nu. På alla plan, alla känslor. Många har det tufft. Vi alla gör vårt yttersta hela tiden för att duga, passa in, bli omtyckta, fixa, planera. Osv. Det blir liksom för mycket tillslut. Hjärnan går på högvarv. Andas. Det gör inget om klädhögen växer, om du diskar imorgon istället för ikväll, om du somnar med sminket på ellerom du skiter i löprundan. Vi är alltid ändå den bästa versionen av oss själva. 
.
Texas har det tufft med skolan, pedagoger har det tufft med Texas. Han stör. Han pratar mycket. Han har svårt att vara stilla. Men han är aldrig elak eller "uppkäftig". Men ändå, han märks. Och nästintill varje dag måste de vuxna berätta att det varit en "mindre bra dag". Vi pratar jag och Texas, han förklarar att han försöker säga stopp och nej till sig själv då han känner att han inte lyssnar osv. Men ändå jan han inte hindra känslorna och orden. Jag tycker ändå att det är så viktigt att ge honom beröm för allt han är bra på, risken är annars att det som är jobbigt tar över och skolan blir ett problem. Och det får inte ske. Han gillar skolan, efter de tuffa och jobbiga veckorna i början har det vänt till det positiva. Och jag hoppas nu så på att jag och de vuxna kan hjälpa honom med hans okontrollerade knopp och kropp. 

Jossan & Texas

- och en dammråtta här och där

RSS 2.0