Dagar som går

Som ni märker (ni? vem läser ens här?) är det väldigt tunt med inlägg just här. Instagram har istället fått ta den känslomässiga berg- och dalbanan vår lilla familj just nu genomgår i och med Texas förskole/ fritidsstart. Up and down om och om igen. Denna morgon skiljde sig inte nämnvärt från de andra mornarna vi haft. Gråt, oro, toabesök till och från en timme innan vi var tvungna att gå hemifrån. När jag hämtade honom 9 timmar senare var han glad. Positivt. Ikväll innan sömn kom de jobbiga tankarna krypandes tillbaka. Han känner en otroligt stor saknad efter mig på dagarna. Det gör honom ledsen. Seperstionsångest är en vanlig del i utvecklingsfas 6-7 åringar kan ha. Han tycker det är jobbigt i matsalen (bör då tillägga att han har ätit i matsalen ett helt år redan och det har tidigare inte varit ett problem). Oro inför flytt, ito att bli mobbad, oro att kräkas. Han förstår själv inte varför han känner alla dessa saker. Men en guldstjärna till honom hur duktig han är på att sätta ord på känslor. Hur duktig han är på att prata och berätta! Håller tummarna för en god natt. Och mindre tårar imorgon bitti. Tacksam för bra pedagoger som jag redan känner förtroende för. 

Söndag

Hej, hoppas ni alla haft en fin helg!?! Jag och systrarna hade en så himla trevlig kväll tillsammans igår. I julklapp (gäller att spara de goda klapparna länge) fick de hemlagad middag och efterrätt av mig. De skulle stå för snacks och dricka. Bra deal! Jag bjöd på vegolasange med grönsaker, linser, färska plattor och mängder av ost. Kan vara en av de bättre måltiderna jag lagat! Vi åt, spelade spel och snaskade godis fram till midnatt. Så bra kväll! Barnen var på landet och tältade med morfar (mormor sov kvar inne). De var mycket nöjda! 
.
På tal om barn, Texas har det jobbigt. Det är svårt för mig att sätta ord på hur han mår. För han mår bra, han är glad och nöjd. Men han mår också mindre bra. Han blir ledsen, har jobbiga tankar och känslor kring saker och ting.. Nedstämd och trött. Att veta hur man ska hantera och möta honom är svårt. 

Vardag

Fr.o.m. idag är vi igång med vardagen igen. Jag har inte haft några större problem med att börja jobba efter ledigheten. Vi har mycket att göra och dagarna går fort.. värre har det varit för Texas. Igår var det mycket känslor, nerver, funderingar, tårar osv. Han somnade redan vid 19 och vi hade en jobbig och orolig natt. Lämningen imorse gick ok men när jag kom för att hämta låg Texas och sov. Han hade klagat på huvudvärk och varit trött. Dagen hade gott bra berättade personalen men han hade som sagt varit trött. Och sen fortsatte eftermiddagen sådär. Trots kompis Viola + hennes bror som hängde på oss hem. Har försökt lirka med honom om det är något speciellt han tänker på. Om det är något som tynger hans hjärta eller hjärna. Han pratar om mobbning, han är rädd att bli mobbad. Han pratar om kräk, han är rädd att kräkas. Jag möter honom så gott jag kan i hans funderingar. Säger att han är omtyckt av kompisar. Vi pratar om kräk, det gör man när man är sjuk. Jag tänker att jag måste tänka mer på hur jag pratar och är. Han hör och förstår mer än jag tänker och tror. Att visa känslor i ett hem tror jag är viktigt, att vara ledsen. Att vara glad. Arg. Nedstämd osv. Men han ska aldrig behöva bära min oro eller mina djupaste tankar. Han är ett barn. Han ska tänka på hyss, bus, kompisar och fotboll. Nu sover han, vi fick tillsammans kämpa med att hålla honom vaken till åtta. Håller tummarna för en bättre natt och piggare morgondag. 

Jossan & Texas

- och en dammråtta här och där

RSS 2.0