I bakgrunden hörde jag mitt barn gråta hejdlöst. Texas hade haft en himla fart rakt in i det hårda innebandymålet. Läppen träffade först, blod och ev lösa tänder. Jag skulle precis åka iväg med dagens sista elev men fick snabbt boka om henne och bege mig till förskolan. Möttes av en söndergråten Texas. Blodet hade slutat rinna och det verkade inte vara någon tand lös. Tog ändå en sväng upp till vc för en check. Snabbt fick vi träffa en sköterska som gav tummen upp! Inga stygn och heller inga lösa tänder. Visst känner man sig en aning fjantig där och då men äsch, tänk så hade det faktiskt varit något som hade behövts åtgärdas...