.

När mycket (mycket men absolut inte allt) annat känns tyngre, bittert och nedstämt finns han alltid här och gör mig varm inombords. Idag har det gnagt i mig, det där obehaget. Avundsjukan tilll tvåsamheten hos många, den trygghet det ger att kunna luta sig mot någon annan. Att våga förändra utan att det kommer kännas bottenlöst. Jag är ensam. Och förbannat stark i mycket men inte i allt. Och just nu är jag lite där, att ensam inte är starkast.