Fr.o.m. idag är vi igång med vardagen igen. Jag har inte haft några större problem med att börja jobba efter ledigheten. Vi har mycket att göra och dagarna går fort.. värre har det varit för Texas. Igår var det mycket känslor, nerver, funderingar, tårar osv. Han somnade redan vid 19 och vi hade en jobbig och orolig natt. Lämningen imorse gick ok men när jag kom för att hämta låg Texas och sov. Han hade klagat på huvudvärk och varit trött. Dagen hade gott bra berättade personalen men han hade som sagt varit trött. Och sen fortsatte eftermiddagen sådär. Trots kompis Viola + hennes bror som hängde på oss hem. Har försökt lirka med honom om det är något speciellt han tänker på. Om det är något som tynger hans hjärta eller hjärna. Han pratar om mobbning, han är rädd att bli mobbad. Han pratar om kräk, han är rädd att kräkas. Jag möter honom så gott jag kan i hans funderingar. Säger att han är omtyckt av kompisar. Vi pratar om kräk, det gör man när man är sjuk. Jag tänker att jag måste tänka mer på hur jag pratar och är. Han hör och förstår mer än jag tänker och tror. Att visa känslor i ett hem tror jag är viktigt, att vara ledsen. Att vara glad. Arg. Nedstämd osv. Men han ska aldrig behöva bära min oro eller mina djupaste tankar. Han är ett barn. Han ska tänka på hyss, bus, kompisar och fotboll. Nu sover han, vi fick tillsammans kämpa med att hålla honom vaken till åtta. Håller tummarna för en bättre natt och piggare morgondag.